lördag 13 mars 2010

Finaste katten, den är min!


Sedan Melker flyttade hem till oss för snart fem år sedan har han alltid funnits vid min sida. Bokstavligen. Max en meter ifrån ungefär när jag är hemma.
Husse brukar skämta och säga att vi lever i symbios med varandra. Och det gör vi nog.
Båda vill vara så nära varandra som det går. :-)
Enda gången det blir lite svårt är när jag sitter och skriver framför datorn. Det blir så väldigt tungt med en 7 kilos klump i famnen då. Men då har han en liten korg på en stol bredvid som han brukar nöja sig med att ligga i...

3 kommentarer:

Ellinor sa...

De är verkligen mysiga. Trodde aldrig jag skulle lära mig att tycka om katter men jag älskar verkligen vår lille Z. som om han vore ett barn.

Kram

Anci sa...

Det låter underbart och jag blir glad av att läsa om din gulliga katt :)
Klappa honom från mig

Kram
Anci

MAJA-Style & Life by Leia sa...

hihi....ja neo väger nog 9 kg nu:) så jag känner igen känslan;)

Hmm...tyvärr är problemet inte kostnaden av badkaret utan att det omöjligt får plats i vårt badrum:(

och spindlarna....ja dom hittade jag ju här inne....panik kallas det!

kramar