Mycket som händer nu

Nu händer det mycket i köket... Det är roligt. Snart är hela nedervåningen klar. Vi bor där nu. Jag, Anders och Melker. När Ture fick flytta tänkte jag i början att, kanske, kanske det skulle gå att ha dem tillsammans i huset där de får mer plats att vara på! I värsta fall hade man kunnat ha ett djur på varje våning.

Det var dagdrömmar.

Sen vet jag att han blev så älskad där han var och att de var så glada över honom så vi hade bestämt att göra ett ägarbyte. Men i hjärtat skulle han ju ändå vara min... Alltid!

Jag valde inte bort honom.

Man kan inte välja med hjärtat en sådan gång.

Hjärtat har slagit lika hårt för båda. Det går inte att välja.

Nej. Jag valde. Med hjälp av sunt förnuft...

Det måste man i sådanna fall.

Ture har minst allergiframkallande päls, vilket fungerade bäst då Annika var lite allergisk mot katter. Jag skaffade honom också för att Melker skulle få sällskap.

Hade det varit någon annan kunde jag lika gärna ha gjort annorlunda. Hur som hellst skulle beslutet vara lika jobbigt!

Att man kan bry sig så mycket om djur är förunderligt.

Att man kan sörja så mycket. Som en vän. Man förlorat...

Nu har vi huset att glädja oss över. Men över allt det ligger en grå slöja. En slöja som talar om att jag inte hann besöka honom innan hans liv tog slut.

Jag hade så gärna velat känna hans lilla kropp och hans mjuka päls en sista gång....